reachthecitysteps

/Kryper gång på gång upp i en stol med en filt, en kaffe med mjölk och världsfina vänner. Drar på mig luvan ovanpå mössan och virar halsduken två varv runt alltihop, men struntar i att byta ut jeansjackan mot något varmare. Cigaretterna blir inget sug, utan mer som något man bara gör för att döda tiden. Jag står och darrar på busshållplatser och springer dom sista metrarna fram till porten. Allt skriker bara hösthösthöst och jag bara älskar det. Kanske för att jag får go nuts i alla lövhögar och alla färger och att få ha luvtröja och jeansjacka och halsduk på samma gång, eller för att man automatiskt börjar lyssna på kent och winnerbäck igen och att det faktiskt känns okej. Blir ett år äldre, får pengar och ler ovanligt mycket/