/Should I just give up, or try to live up to these expectations/
december fortsätter att närma sig med större steg än vad som borde vara möjligt
jag fortsätter att fylla ut nätterna, genom att fylla skrivblock med meningslösa ord
bryr mig så skadligt mycket om mitt utseende, att jag nästan glömmer bort allt bra
hittar ångest i allt och tar på mig andras ångest och försöker inte ens bli av med den
lägger all fokus på fel saker. "andas linda, det löser sig, det gör det alltid &det vet du"
MELANCHOLIA
Hej, tänkte bara säga att jag är ganska så kär i mina skor;
We’ll be laughing about how we used to smoke all those stupid little cigarettes and drink stupid wine cos it’s what we needed to have a good time
Känner att året börjar ta slut;
Orden börjar ta slut och jag känner mer och mer att jag behöver någonting nytt. Lägger gamla tankar på hyllan och fyller fula anteckningsblock med planer för januari och frammåt. Känner att det börjar bli som en tradition att jag bara går i samma takt som tiden medan november och december passerar. Bryr mig bara om mig själv för det har ju kommit att bli mitt största problem. Fyller ut andras tomma munnar med tomma trygga ord, och det går inte en dag utan att jag tänker "imorgon, imorgon blir allt som förut och gamla självsäkrast jag kommer tillbaka"
och precis som på alla årslut vill jag bara radera mitt arkiv och börja om
men tänker istället; ny blogg
för jag har ju egentligen inget att förlora
förutom den linda som jag gärna lägger bakom mig
DET ÄR BARA SÅ JÄVLA MYCKET JUST NU
!"#QEWADSAE%¤WR&/T(R%¤WEGHYJKUP)?=)%(¤/#"RWEF
får inte fram orden.
INTE SOM FÖRUT;
Hjärtkudden så perfekt över ögonen, allt är kolsvart och allt känns som i drömmar
och jag bara lyssnar på samma kentlåtar i hörlurarna som stänger ut mest ljud.
En varm katt på höstkalla fötter och så ligger jag
i något som känns som timmar, låt efter låt, inte en tanke.
Feeling a bit like Yoda
Ändrar på saker och ting med mening, för det får inte bli en sån vinter
Inte samma skor och inte samma jacka och inte samma toviga hår i samma färg på halsduken.
Inte samma du du du och inte samma jag.
Vänder inte tillbaka dygnet igen
Vägrar låta rutinerna äta upp mig för jag klarar inte av dom
går och lägger mig halv fyra och går upp halv sju,
& tror att jag är någon slags jävla superhjälte
KYRKOGÅRD
TA MIG TILLBAKA
HÖSTLOV
/Kryper gång på gång upp i en stol med en filt, en kaffe med mjölk och världsfina vänner. Drar på mig luvan ovanpå mössan och virar halsduken två varv runt alltihop, men struntar i att byta ut jeansjackan mot något varmare. Cigaretterna blir inget sug, utan mer som något man bara gör för att döda tiden. Jag står och darrar på busshållplatser och springer dom sista metrarna fram till porten. Allt skriker bara hösthösthöst och jag bara älskar det. Kanske för att jag får go nuts i alla lövhögar och alla färger och att få ha luvtröja och jeansjacka och halsduk på samma gång, eller för att man automatiskt börjar lyssna på kent och winnerbäck igen och att det faktiskt känns okej. Blir ett år äldre, får pengar och ler ovanligt mycket/
