Fyratusen slag.
Försöker hitta mig själv någon stans bland denhär röran,
tror aldrig jag känt mig så uppochnervänd.
Jag brukade alltid vara den som stod rakryggast
Emmaboda.
Äntligen hämtat ut bilderna. Dör vad jag saknarKungsten.
Slängs in i en ny skola med vita väggar och väldigt högt i tak.
Springer upp och ner i trappor och röker nervöst och ensamt i den lilla fina innergården,
med blickarna ständigt i nacken. Allt nytt tröttar redan ut mig.
Har iallfall en skön mentor/fotolärare, några nya kompisar, en rolig mattantskille
och en cafeteria där jag kan köpa kaffe efter maten.
Återkommer
///
She's a fucking goddess
Båtvakt.
Suttit uppe hela natten som båtvakt i utbyte mot 500 riksdaler. Värt jobb.Och tektiskt sett börjar jag gymnasiet imorgon.
/////Undertow/////
Önskar bara att
jag kunde sluta
ha dehär
tunnelseendet
Sluta
anpassa mig
Sluta
påverkas
Vill bara
kunna hitta
mig själv
Utan att
behöva
ta hjälp från andra
Ska det vara så svårt?
We don't waste no precious time
Jag fortsätter fly verkligheten och låtsas som att sommarlovet aldrig tar slut. Går ut på ciggpromenader med Simon klockan halv sju på morgonen och pratar om 2009, ligger i Märtas soffa och kollar på serier tills dem börjar visa samma avsnitt igen eller sitter på en brygga med högtalare och hembakad kladdkaka då det är som allra mörkast ute. &Jag tröttnar faktiskt aldrig på att få se solen gå upp över trädtopparna. Känna att "imorgon kan jag sova hela dagen" och höra byggarbetarna utanför såga och hammra och spika för fullt medan man själv ligger och halvsover i morgonljuset.
//
//
Men jag kunde heller inte vara gladare att slippa komma tillbaks till Alfaskolan i år, att varje morgon behöva passera in genom den tröga entrédörren och komma hem med huvudverk av småbarnsröster. Äntligenäntligenäntligen.
Syster.
Sweeter than heaven and hotter than hell
Gör inlägg efter inlägg som bara hamnar i utkast. Det finns helt enkelt för mycket att säga. Höst och ångest kommer krypande i hälarna på oss och snart börjar skolan, för att sedan aldrig ta slut. Mitt rum ser ut som ett sjukhus, väggarna är helt tomma och nu när golvet är dammsuget och helt fläckfritt känns allt bara stelt. När mamma säger åt mig att städa säger jag alltid att "det är kläderna på golvet som inreder mitt rum" och nu nickar hon bara tyst och säger att vi borde nog åka till ikea. Jag drar bara ner rullgardinen och låter allt bli svart.
Sommaren har gått fortare än någonsin. Kan inte minnas någon sommar då jag gjort så mycket. Jag har i stort sätt levt i en resväska de senaste månaderna&det kunde inte ha känts bättre. Om ett halvår kommer jag ligga i fosterställning i min säng och be om att få komma tillbaka till första natten i Emmaboda.
Det enda jag tänker göra nu är att klippa håret, börja gymnasiet, försöka få till någon slags höstgarderob men först sova ut mina sista två veckor som ledig. Way Out West hade inte suttit fel, men jag överlever. Jag lever.
Black//white
Trixi, Jakob & Märta(s hår)///
Det enda som är bra med hösten är att man kan gå runt såhär.
Cat's eyes.
