///
Allt bara faller isär som att det vore helt naturligt. Långsamt. Allt som byggs upp rasar samman, fast inte som om någon dragit ut den biten som håller upp hela fasaden, utan mer som att varje bit som läggs på rasar på en gång. Stannar i tiden, stannar hemma. Tryggheten och att komma bort från allt utom än själv, den enda människa som man kan kontrollera. Vet inte vad jag vill, känner hur allt är nytt och hur jag ständigt bara letar efter någonting som känns tryggt, någonting att hålla fast vid. Ta bara tag och håll hårt, det löser sig. Vill ändra på det och ändra på det, ändra på det det det. Kommer inte iväg till skolan, vill inte vakna. Faller i fel fotspår, och de rätta fötterna är påväg bort.
Äsch jag vet inte
September.
saknarhatarskrikerskrattardödarler
Fyller tomrummet med allt dedär, som absolut inte får komma innanför mina tre lager hud
Som jag har föbjudit, bannlyst, förhindrat, portat
Och jag har ju så svårt att erkänna att det blir helt svart när jag blir bortstött,
så där jobbigt svart för ögonen och svart innanför bröstet,
som att cigarettröken inte bara fyller lungorna utan hela kroppen.
Försöker, gör för ont, misslyckas, dubbelt så ont.
Går tillbaka till allt det vanliga. Allt det dåliga, ni vet.
Och inte bara det, utan allt
Allt som sticker till lite för hårt och lite för fort får mig sådär.
För varje morgon blir ju bara kallare och kallare nu
vinden blir bara som vassare och vassare nålar mot huden,
och för varje löv som ger upp och dör och träffar assfalten
utanför port 117 så kommer alla känslorna tillbaka.
Samma beslutsångest, samma skolångest, samma ångestångest.
We're killing each other in the name of god.
Fiskesnora.
Litegrann av våran lilla resa till Fiskeboda, som låg långt åt pipsvängen ute i skogen &som alla ettor åkte till för att "gosa ihop oss". Vi bodde i stugor, gick på skattjakt, åt nutellamackor, tände brasa, hade deeptalk och rökte nog sammanlagt en miljard Camel Activate. Jag missade min plastfarmors begravning så jag kanske kommer till helvetet nu. 
Annars då? Har firat en vän som fyller 18 och legat och spytt var tionde minut hela lördagen med en skadeglad mamma bredvid mig. Gått på bio. &på fredag så har jag och min bästa Agnes våran 3årsdag och vi har redan börjat fira genom att göra om några av våra finaste minnen. På fredag ska vi äta mackor med ost och gurka!
I skolan.
Har projektarbete i en soffa / chillaxar i spökparken / köper cola på pressbyrån
För patetik är konst och konst är att förstå.
(Alla bilder är tagna av mig, RÖR INTE BITCHES)
Håkan spelade en sista Stockholms-spelning på ett tag i fredags. På Grönan, där jag för första gången såg honom för exakt två år sedan. Jag och Agnes hamnade så nära honom som det gick att komma och trots det värsta trycket mot revbenen jag någonsin kännt, så blev det nog en av de finaste Håkanspelningarna någonsin. Ögonkontakt och handtag. Det är så jag säger det. När han i slutet satte sig framför oss på trappan och sa utan mikrofonen att vi var så fina att han fick tårar i ögonen. Så finfinfinfintKöande.
Weekdays passing by.
Har gått mina två första veckor i skolan. Åker samma buss70 varje morgon, hämtar min dator i estetsalen och kommer tre minuter för sent. Paniktwittrar medan jag röker i spökparken. Igår hängde jag med Märta, Trixi, Martina och Jakob istället för att ha matte.
