reachthecitysteps

Jag trodde fjärilarna hade dött efter dig. Du satte spår överallt, och jag insåg aldrig vad som skulle krävas av mig för att kunna blåsa bort dig föralltid. Nu vill jag inte ens kalla dig för dig längre. Du är bara han. Dåtid. My past. Fjärilarna vaknade om de så tog ett år för dem att göra det, och fan vilken lättnad. Vilken lättnad att få somna med någon annans doft i håret.