reachthecitysteps

hej blogg
jag ger upp dig nu

finner ingenting i att romantisera och dela med mig av ångestfyllda tonårstankar längre.

så här börjar nästa kapitel

finns på twitter och tumblr

det är tydligen nytt år igen. betyder att jag skrivit här i tre år nu *grattis bloggen*

 

året började väl i en skoj liten misär. med i princip bara fyllor och förvirring och fan och hans faster. jag var kär och sen slutade jag vara det efter två veckor. jobbade på abc-gruppen så jag kunde köpa min macbook och festivalbiljetter.

hade lila hår, hängde nästan bara med agnes, och höll på att byta skola till södra latin. tur att jag inte gjorde det, trivs sjukt bra nu

träffade adam i slutet av februari, när min syster hade fyllt 18 och jag började gå ut på krogen. vi dansade på ace och han la sin hand på min höft, så jag hånglade upp honom, och kröp ner till hans madrass hemma hos william när alla andra hade somnat.

lärde känna alla nya friendz i huddinge.

hade efterfest hemma hos mig på valborg som inte var speciellt kul, folk kom oinbjudna och deckade på min soffa men sen dagen efter blev jag och adam ihop. gos gos gos gos

det blev varmt så då åkte jag och bästa kompisgänget ut till märtas lilla skärgårdsö, bastade, grillade, badade iskallt, drack så mycket vin att vi inte tålde, sjöng nittiotalslåtar och skedade i nittiosängar. vädret och allt annat dom dagarna var så perfekt att det blev typ världens bästa helg.

fick sommarlov och åkte till hultsfred där jag hade det helt okej, vårat camp sög lite i år så jag var mest med huddingefolket i träsket hela tiden. någon kväll var jag totalförvirrad, blev för full och deckade i 5 timmar och ingen visste vart jag var.

åkte till turkiet en vecka med la familja, fick en hemsk solbränna, drack gratis öl och drinkar med engelsmän och dansade lite på en och annan äcklig turistig klubb. saknade mest adam hela tiden och min syster betedde sig så sjukt illa mot mamma att jag grät flera gånger och bara ville hem. när vi kom hem flyttade hon till sin pojkvän.

i juli åkte adams familj till turkiet i två veckor utan adam, så jag flyttade i princip hem till honom och vi bara hade världens skönaste två veckor; sov i källaren, lagade mat, hade ölmys på baksidan med bra folk flera dagar i sträck, kollade på tusen filmer och bara så himla mycket kärlek och fint. spelade oändligt mycket fotboll, fick mygbett, grillade mat hemma hos jonte eller pontus, hoppade studsmatta.

way out west i göteborg i augusti; sat-jävla-bra musik, vi vandrade runt hela dagarna i stan, gick på nya klubbar, pizza, öl, perfekt väder.

spenderade några bra sommarkvällar på sommar, på den sista åkte jag osmidigt nog fast på legget, men det resulterade till världens bästa kväll. jag och adam åkte hem, packade ner öl och filtar i en väska och satte oss nere vid vattnet, pratade, lyssnade på musik och sjöng med i alla låtar, kedjerökte och gick inte hem för än solen gick ner och klockan var 3.

ett par bra sista sommarkvällar med pizza i vitabergsparken eller öl på skinnisberget, vrickade fotjäveln två gånger samma kväll.

bra jävla sommar ändå.

september, oktober, november, december

skolan började igen, jag var bara distraherad. ace-kvällarna kom tillbaka och fyllde helgerna med dans och öl fast mest mörker. adam fyllde 20, jag fyllde 17. mitt fina kompisgäng åkte en helg till gotland för att fira emils 18-årsdag. vi bodde i små stugor och emil hade hyrt festlokal och gjort så fint, tror aldrig jag dansat så länge till så bra musik och med så bra folk. vi satt och öppnade våra hjärtan på altanen och när det bara var några timmar kvar tills gotlandsbåten skulle ta oss hem så låg jag och spydde vid ett staket, helt lycklig.

sen dess har skolan tagit upp den mesta tiden. har haft ett gosigt jullov och fett party nyårsafton. 

 

tror detta år kommer bli hur bra som helst.

 

fortfarande trött på allt, känner mig ovälkommen överallt. har så svårt att anstränga mig för att må bra och fixa allt som min trötthet har förstört, och sluta tycka att allt suger snopp just nu. överlevde förra vintern genom att gå runt i någon slags surreralistisk dimma av att inte äta, hostmedicin och dricka så mycket som möjligt på helgerna men så löser man fan ingenting. här är en påminnelselista till mig själv om saker som är bra:

 

kaffe

glitter

tända ljus

sex

glögg

pulka

ikväll är en sån kväll då jag saknar när alla var underåriga och när vi dansade fram över trottoarer och gräsmattor och hoppade runt i snöhögar, istället för på ett mörkt jävla dansgolv till en deppig indielåt. för femtio kronor ska man få fem öl inte en. vill åka till en knasig hemmafest hos någon man inte känner och inte veta hur kvällen ska sluta. inte veta att kvällen kommer se ut som alla andra: köper några öl, dansar till några låtar, röker några ciggaretter i rökrutan, tar några instagrambilder sen tar vi nattbussen hem.

 

vill komma bort, och det är ju såklart för att misärvintern är här och man alltid känner så då, men ändå. vill ta adam under armen och springa runt på nya gator med nya människor. vet att jag troligtvis skulle sakna stockholmslivet och bubblan efter knappt två veckor, men ändå. ibland så längtar man bort eller tillbaka.

de senaste månaderna har jag skrivit precis ett inlägg i månaden, visat ett litet livstecken, som kanske ett försök att hålla denhär bloggen vid liv, bloggen som innehåller ett och ett halvt år som jag lagt långtlångt bakom mig, ett och ett halvt år av vanlig förvirring, pissdålig närvaro i skolan, hostmedicin, hångla på frusna gräsmattor i december, fest fest fest och sånt man mår bra fast inte bra av. sysselsättning, verklighetsflykter och all teenage shit man kan tänka sig. men fan vad bra jag mår nu. liksom braigt bra inte bara sådär semi-alltflyterjupå-bra. varför? för jag håller inte fast vid kaoset som om det är det enda som får mig att känna mig alive längre. jag dras inte magnetiskt till det längre jag växer ju för fan varje dag. vill ta tag i saker får undermedveten motivation. skulle vilja pausa mig själv här, kopiera känslan och lägga den i en låda under sängen, ta upp den precis när november blir till december, när första terminen är slut och sverige fryser till evighetsis.

göteborg och wayoutwest om fyra dagar,
& sen slutar sommarlovet åtta dagar efter hemkomst

för du ligger så nära mig varje natt att jag ligger mosad mot väggen

och du paxar att jag är finast i världen
och jag kan höra när du ler
och jag aldrig mått så bra som nu

allt går så fort det är sommar nu jag mår bra fast oftast bara i hans famn jag åker till hultsfred om exakt en vecka och

imorgon har jag min sista skoldag och det är helt tomt hemma fast det lockar mig ju inte alls längre

allt är nytt men jag känner mig mer hemma än någonsin, hemma i alla men fortfarande inte i mig själv. vill riva ut mitt inre och stoppa in det i hans, vi sitter ju ändå ihop nu så varför ska jag behöva fortsätta önska att jag var någon annan, någon ny, någon bättre.

vet inte. vet. vet vet vet. inte. 

ja just precis så